Historik
Iårtusenden har vi människor njutit av att omge oss med vackra textilier i form av kläder och heminredning, och företeelsen att uppskatta släta tyger är inte heller särskilt modern. Manglingskonsten är ett hantverk med flera hundra år på nacken, men samtidigt högst aktuell även idag.
De allra första mangelbodarna, det vill säga utrymmen som var konstruerade för att rymma manglar, byggdes under 1600-talet. Dåtidens stenmanglar bestod av träramar med stenar som förflyttades manuellt över linnet, en teknik som används än idag för att få fram materialets lyster, även om dagens stenmangel har moderniserats något.
Med tiden blev manglingen en allt mer vanlig företeelse och fram till 1940-talet fanns stenmanglar i de flesta bostadsrättsföreningar och flerfamiljshus i Sverige. I modern tid används varmmanglar för att mangla textilier som exempelvis bomull, med vad gäller linnets unika fibrer ger stenmangling det absolut bästa resultatet.
De senaste åren har intresset för manglingskonsten ökat, vilket kan vara en motreaktion mot det konsumtionssamhälle vi lever i. De rådande klimatförändringarna gör att vi stannar upp och frågar oss själva om det finns ett mer hållbart sätt att leva på, ett levnadsätt där vi vårdar det vi redan har istället för att endast slita ut och köpa nytt. Att stenmangla linnetextilier bidrar till att de får en lång hållbarhet genom att behandlingen är skonsam mot textilierna, som därför kan hålla i generationer framöver.
Den långa hållbarheten är inte den enda fördelen med att mangla. Textilierna håller sig rena längre och tar betydligt mycket mindre plats i linneskåpet när fibrerna drar ihop sig. Det är också ett enkelt sätt att göra tillvaron mer skonsam för damm- och kvalsterallergiker, då manglingen motverkar båda delarna.
En mangel är helt enkelt inte bara ett verktyg, det är en bit historia förkroppsligad i ett redskap som hjälper oss att ta tillvara på våra ägodelar samtidigt som tillvaron blir både behagligare och vackrare.